Premiär,

Jepp, då har man tagit premiärturen i löpspåret då! Det tog sin lilla tid att ta sig ut, men som nån klok person sa en gång -Det är bättre att ha sprungit en gång än att inte ha sprungit alls!

Sammanfattning: Efter de första springstegen känner jag frihet, jag flyger fram som en gasell genom skogen och ingenting kan stoppa mig. Jag springer, springer och springer.... Jag är som ett med skogen och varje steg känns fantastiskt lätt och smidigt.
I ungefär 5,47 min håller den känslan i sig, tills jag börjar känna mig torr i munnen, myggorna anfaller och jag snubblar på en gren för fötterna orkar jag inte lyfta nog högt från marken. Efter 15 min är gasellkänslan totalt raderad och jag känner mig mer som en svettig elefant och fötterna verkar väga flera ton!
Nu är det alltså bara att försöka glömma elefanten och fokusera på gasellen för att känna lust att åter igen sätta på sig löpskorna och ge sig ut...

//  M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0